Tänk att jag och frun är inne på 8:e året tillsammans . Det är inte klokt! Vart tar åren vägen? Våran väg har varit allt annat än rak men ändå står vi här fortfarande tillsammans . Hon kom som den sista puzzelbiten som jag behövde för att bli komplette. Jag kommer aldrig släppa henne .

Igår så tog vi oss en lunch på Julius . Det är sånt man behöver unna dig ibland . Så skönt att liksom slippa laga mat ibland . Dom två små huliganerna va med också. Det är så väldigt lätt att man glömmer bort dom små sakerna i livet som verkligen ger lite extra i förhållandet. Man behöver inte göra jätte stora saker eller köpa dyra presenter utan uppskattning i vardagen. Så lätt att man glömmer bort när man har barn. Låter som jag är världens bästa på sånt och det är jag absolut inte. Jag skulle absolut kunna vara bättre på det i perioder . Sen är man ju såklart olika hur man vill ha uppskattning också . Men ibland kanske det räcker med nått så enkelt som att man uppmärksammat dom vardagliga sakerna som den andre har gjort . För när man står där och diskar för 100 gången och man känner sig som mest sliten så är det skönt att få uppskattning . Det är nått min fru är bra på.

Du och jag Carola -TTS