Sitter i soffan och nästan gråter av lycka . Jag vägde mig idag. Vågen stannade på 72 kg. Hakar inte upp mig på BMI för det stämmer ju inte helt beroende på om man tränar då muskler väger mer än fett. Men idag så visade mitt BMI 24,9! Började förra året på 32,2 i BMI .

Kommer inte ihåg sist jag vägde 72 kg. Men jag kommer ihåg när jag gick i 6:an så vägde jag 74. Minns att jag och mamma fick gå till skolsyster som rekommenderade att jag skulle börja på viktväktarna. Men det gjorde jag inte. Jag fortsatte att gå upp i vikt...älska godis och skräpmat och det åt jag med. Visst unnar jag mig en pizza ibland eller mc donalds för det är så jäkla gott. Men jag äter ju bättre alla andra dagar . Och framförallt rör på mig

När jag och Carola träffades så började vi gå ut och gå och jag tänkte på att inte fika eller godis. Och jag tappade 10kg och jag blev nöjd och bekväm. Så jag började med mina små myskvällar med lite godis och dricka. Och huxflux så var varenda kväll en myskväll och kilona smög sig på igen.

Sen bestämde vi att vi skulle skaffa ett barn till och jädrar va kilona sprang på mig. Gick ner några små kilon men inget märkbart . Sen fick vi son nr2 och när han skulle döpas så hade jac planerat att jag skulle ha skjortan på mig som jag hade på förra dopet. Men när jag testade den så strama den åt och satt som ett korvskinn. Men som den struts man kan vara så körde jag huvudet i sanden och lät det gå ett tag till...

Jag är nu i mål ! Känslan går inte att beskriva. Att jag som nu är 27 år inte längre är överviktig som jag varit sen jag typ var 12.

Denna gången har jag ett annat tänk . Att hålla sin vikt är ett arbete med kost och motion som man får vara aktiv hela tiden. Man får liksom inte tänka att nu är jag klar för det är ett livslångt projekt precis som förhållande. Annars kommer jag trilla dit igen och bli överviktig igen och det ska jag inte bli!