Kommer ihåg att jag var i Skövde för 1 år sen med våra två minsta barn . Fick ett sms där en frågade hur det var med Ebba och mina föräldrar i Norge . Fatta inget men kopplade upp mig på telefonen och gick ut på Aftonbladets sida och såg vad som hänt . Min fru var inne och köpte nya skor. Och jag satt ute med våra små söner Slog numret till min mamma för och höra vart dom var . Hon svarade inte direkt och dom sekunderna kändes som timmar . 1000 tankar han fara genom mitt huvud . Hur var det med våran dotter ? Vi hade tur dom var hemma men hade hört explosionen . Dom skulle varit i närheten då för dom skulle åkt till nått ställe . Men just den dagen ville inte Ebba åka och det är jag så tacksam för. Dom skulle gått av i närheten där bombdådet skedde . Mamma hade tänkt att dom skulle stannat i närheten vid den tiden då dådet skedde . Det var nått högre som skyddade våran dotter den dagen. Dagarna tills hon kom hem kändes som en evighet . Den känslan att få krama om henne igen var obeskrivlig . Ebba vågar åka till Norge för att hon är rädd att det ska hända nått igen . Innan hon åkte hem till oss så köpte hon en blomma och la för att hedra offren . Mamma hade frågat om hon ville ha pengar till det men hon ville betala med sina pengar för det var från henne .

Mina tankar går till offren och deras familjer lite extra idag <3